Nya bilder på Wille

Här är lite nya bilder på Wilhelm!

Vårpromenad med bröderna Svensson

Igår var vi på vårpromenad i solen. Det var hur mysigt som helst tills pappa Svensson fick en allergichock pga. de blommande björkarna. Pappa Svensson blev arg och sprang hem med hunden Svensson medan mamma Svensson stod ensam kvar med två små-Svenssons...

Vi har varit på Skansen!

I dag (måndagen den 26 mars) begav vi oss till Skansen!

Max äter mellis och väntar på sin kompis Leo.


Till och med sälarna solade...


Björnarna busade...


...och det gjorde Max också!


Wilhelm sov mest...

Vi har skaffat städhjälp

Det är så skönt att få lite hjälp med hushållssysslorna nu när man har två barn. Jag förstår inte alltid vad han säger men det blir iallafall rent och fint. Och det är billigt! En flaska välling om dagen och lite nya leksaker då och då är allt han begär. Vi betalar svart...sschh...

"Va eeee faffa"?

Farfar Janne (nej, det är inte Bill Clinton...) är Maximilians favorit nummer uno och han frågar efter honom ungefär sju miljoner gånger om dagen. Han är än så länge lyckligt omedveten om att det numera även är Willes farfar. För husfridens skull tänker jag låta honom leva i den villfarelsen så länge som möjligt...

Konversation vid frukostbordet

Titti: Visst är det obekvämt att sitta upp och sova med Wille i famnen?
Niclas: Njaaa...det är ju inte som att ligga ner direkt..
Titti: Nej, jag vet. Jag har ju gjort det i tre månader nu.
Niclas: Ja, men jag har liksom dålig teknik också, han halkar liksom hit och dit.
Titti: Ja, jag vet ju som sagt hur det är.
Niclas: Ja, fast efter tre månader borde du ju fått in snitsen...
Titti: Va?
Niclas:...ja så det är nog bäst att du gör det i fortsättningen...
Titti: Men du kan gärna få öva några nätter om du vill.
Niclas: Nää, det är nog bäst för Wille om du gör det. Du som vet hur man gör liksom.
Titti: ???
Niclas: Vad är det för dag i dag förresten?
Titti: Fredag...
Niclas: FREDAG??? Va??
Titti: Ja...
Niclas: Shit, jag var helt säker på att det var torsdag...
Titti: Ehh...
Niclas: Nu ligger jag ju en dag back på jobbet liksom...shit...kanske måste jobba en dag i helgen då...men det är väl okej?

En yrkesarbetande kvinna

Hmm...okej..då var det dags att skriva klart den där intervjun, det är ju ändå deadline i morgon. Det är nämligen väldigt viktigt att förverkliga sig själv som kvinna även om man har barn (varav den ena är tre månader och ständigt sjuk och den andra 2 år och ständigt trotsig). Okej...nu ska vi se...dags att plocka fram kreativiteten...ska bara ge Wille nappen först. Hmm...luktar lite skumt...han kanske äntligen har bajsat (det var nästan en vecka sedan sist..)? Nähä, inte det. Och nappen funkade tydligen inte heller. Sätter igång bandspelaren med den bandade intervjun. Men något är fel, fruktansvärt fel. Personerna på bandet pratar hiskeligt fort, som små smurfar. Hittar en knapp på bandspelaren som sänker hastigheten. Men nu pratar personerna hiskeligt långsamt i stället (ännu långsammare än Kristina Lugn). Försöker tyda vad de säger medan Max skriker att han vill titta på "kossorna". Kossorna är en film som vi filmat med vår digitalkamera. Den kameran var väldigt dyr och Niclas har tappat bort sladden som skickar över filmen in i datorn så nu kan vi inte filma något mer. "Kossorna" är sålunda en väldigt unik och dyr produktion. Jag sätter på "Kossorna" medan jag håller bandspelaren närmare örat. Hmm...omöjligt att försöka tyda vad de säger. Jag får förlita mig på mitt minne istället (som minst sagt fått sig en törn efter tre månaders sömnbrist...). Wille skriker och jag knyter fast honom i fem meter tyg (a´1000 spänn) runt min kropp. Gungar, försöker stoppa in nappen och skriva samtidigt. Funkar inte. Wille vill ha mat. Krånglar oss ur det fem meter långa, dyra tyget och sätter mig i soffan för att amma. Bulten gosar in sig i mitt fem meter långa, numera hundhårstäckta tyg. Upptäcker att "Kossorna" har tagit slut och övergått i ett "Real World"-avsnitt från kejsarsnittet då Wille föddes. Max tittar storögt på TV:n. Jag skyndar fram (fortfarande med Wille fast i bröstet) och försöker få stopp på Motorsågsmassakern på skärmen. Det funkar inte så jag ställer mig framför TV:n i stället för att skymma Max sikt. "Mamma kan inte" säger Max. Ringer Niclas och begär (trots att han sitter i möte) att han ska förklara hur den dyra jävla digitalkameran funkar.
"Jag är dessvärre lite upptagen" säger han med sin värsta business-manager-röst och knäpper av mobilen.
"Vill se kossorna! Vill se kossorna" skriker Max. Wille hugger efter bröstet. Mobilen piper. Bara ett litet sms från min uppdragsgivare som vill påminna om att deadline närmar sig...

En vanlig morgon hos Svenssons

Barnen vaknar utvilade och glada klockan 08.30. Max äter sin gröt, ler och säger: "Jag älskar dig mamma..." VISST!!!!!!!!

The true story:
05.30 Jag tvingar upp Niclas eftersom jag knappt kan röra mig efter att ha suttit och sovit med Wille i famnen hela natten.

05.32 Max vaknar (med ett skrik) och kräver att få frukost omedelbart.

05.33 Bulten ställer sig vid dörren.

05.50 Gröten är färdig men Max har ångrat sig och vill ha lakrits istället. Eller enorma mängder kanel. Enbart.

05.52 Bulten gråter.

05.55 Max skriker att han vill ha ägg medan han häller ut lite gröt på matbordet.

05.56 Jag försöker torka bort gröten men Max förklarar att "den mååååste vara där".

05.57 Bulten ylar

06.00 Niclas tar på sig skorna för att gå ut med Bulten.

06.01 Bulten har ångrat sig och vill inte gå ut. Han vill ha skinka. Eller ägg. Eller smör. Eller vad som helst som är ätbart.

06.03 Max skriker att han är färdig (han har tagit två tuggor) och vill se Dora. Jag förklarar att Dora börjar om en och en halv timme. Max skriker att han vill se Dora NU och förklarar att "pappa kan göra det".

06.05 Bulten har hoppat upp i Niclas knä och befinner sig farligt nära smörpaketet.

06.06 Max skriker att han vill sitta hos pappa.

06.07 Max och Bulten sitter hos Niclas. Max försöker knuffa ner Bulten, som är fullt upptagen med att försöka nå smörpaketet.

06.08 Bulten ramlar ner. Lyckligtvis rakt på en grötfläck. MUMS.

06.09 Max klättrar ner från stolen och går och sätter sig i soffan för att vänta på Dora.

06.10 Wille (ja, just det vi har ju ett till barn nu...) är hungrig.

06.11 Max undrar var Dora är.

06.12 Wille blir arg eftersom mjölken kommer för fort.

06.13 Max undrar var Dora är.

06.13.02 Max undrar var Dora är.

06.13.04 Max undrar var Dora är.

06.13.05 Max undrar var Dora är.

Jaja...emellanåt är de iallafall underbara (jag har bildbevis om jag skulle glömma det någon gång...)

Pojkar kan också ha rosa

Ja, jag är född på 70-talet. Ja, min mamma kallades "rödstrumpan" av hela kvarteret. Ja, jag är feminist. Men allra mest så är jag barnsligt förtjust i min nya råååååååsa mei tai!

Ps. Jag vet att jag är manisk med mina sjalar men det skulle ni också vara om ni bar jämt jämt jämt. Så det så! Ds.

Min alldeles egna Superman

Han jobbar, går upp på nätterna, gör frukost varje morgon och blir bara snyggare för varje år...Min supermake Niclas.

Bästisar

Max tycker att Lill är den bästa kompisen i hela världen. Han tycker om henne så mycket att han bara måste knuffa, putta eller krama henne extra hårt emellanåt...Här är en bild från förra vintern när de åkte pulka för allra första gången!

En ny liten kusin

Den 29 januari fick Max och Wille en till kusin; söta Belle. Lill är självklart en stolt och snäll storasyster.

Camo-Wille

Wille i en av våra favoritsjalar; Mei Tai Camo (kolla in den matchande napphållaren...)

På sjukhuset hela helgen

Wilhelms astma blev värre så vi var på sjukhuset hela helgen. Vi blev inte inskrivna (fanns inte plats!) men åkte fram och tillbaka. Nu är det något bättre och han ligger och sover i sin nya fina dräkt.

Willes nya dräkt

Här är Wilhelm i sin nya fina dräkt. Dem här nattvaken kommer ruinera oss...det är märkligt vad mycket konstigt man vill beställa när man sovit i snitt fyra timmar per natt i tre månader...Den här månaden har Niclas skickat efter 4 kepsar, massor av dvd-filmer samt anmält sig till att provköra någon ny bil...

Syskonkärlek

Max är verkligen förtjust i sin lillebror...så mycket att han ibland försöker mata honom med damm och annat gott...

Willes nya sjal

Jaja, jag vet att det verkar flummigt, men sjalar är nog det som räddat vår familj sedan wille-pille kom. Nicas brukar dock sno mina sjalar och springa runt och flaxa med dem som vingar medan han skriker: "Jag är ett sjalbarn, jag är ett sjalbarn!".

Baka, baka liten kaka...

Max och jag har bakat (som vanligt), vilket innebär att Max helst vill äta smet och tycker det är fullkomligt onödigt att stoppa in kakan i ugnen. Hur som helst har jag varit en pedagogisk och engagerad mamma :))

I Hagaparken förra sommaren

Åhh, visst längtar man till sommaren???

En bild på Bulten...

...måste det ju finnas också! Världens sötaste, dampigaste vovve. Tänk att vissa vill förbjuda dem...

Nattvak...

Jaha, nu står man här igen med en lten snörvlis...Vi var en vända till på akuten med Wille igår igen. Han fick inhalera och åka hem igen. Nu hostar han och kräks slem. Jag ska väcka Niclas om en timme och sen ska jag sova, sova, sova...