- Annan mat, säger min yngsta son och skjuter demonstrativt tallriken åt sidan. Han är snart två år och har ett ytterst begränsat ordförråd. Men när det gäller min matlagning är han tydligen väldigt verbal.
-Bulle? frågar han sedan.
- Nej, inte bulle, svarar jag och förklarar sedan:
- Idag ska vi äta lammfärsbiffar med marinerade linser.
- Nä. Bulle, svarar han med lite mer tryck i rösten.
Som småbarnsmamma har jag inte lyckats värja mig från debatten kring barn, mat och hälsa. Det Dåliga Samvetet kom självklart som ett brev på posten. Plötsligt skulle snabbmakaroner bannlysas, falukorven utrotas och Mamma Scan fördrivas. Förråden tömdes för att åter fyllas med fräscha råvaror och bättre alternativ. Här skulle det lagas mat som ger friska, pigga barn! Och mammor med gott samvete.
Men nu vill barnen alltså inte ens smaka på Den Perfekta Maten.
Jag har lust att skrika:
"Mamma har verkligen ansträngt sig idag! Först letade mamma jättelänge i affären efter massor av konstiga ingredienser med namn som mamma inte ens kan uttala (hur F-N säger man "Psylliumfrön"?). Sen höll mamma på att slå ihjäl sig med alla jättekonstiga köksredskap som behövdes till matlagningen. Det här är nyttigt, har lågt GI och är SUPERGOTT. Mamma är en BRA mamma förstår du."
Men det gör jag självklart inte. Istället lägger jag upp lite mer linser på den lilla plastskeden och håller upp den framför matvägraren.
-Smaka? frågar jag.
-Glass? förhandlar han likt en fullfjädrad innerstadsmäklare.
-Okej, glass efter maten, retirerar jag.
Och då smakar han faktiskt en tugga.
Nåja, åtminstone ett litet steg i rätt riktning. Och som alla småbarnsföräldrar vet så krävs det en hel del övning för att lära sig gå.
Thursday, September 18, 2008
Vaken
Subscribe to:
Posts (Atom)