Jakten på den gröna gubben

Innan jag och Niclas blev föräldrar var vi rörande överens om att våra barn inte skulle få äta på McDonalds. Åtminstone inte så ofta att de blev såna där odrägliga "McDonalds-ungar". Därför kändes det lite extra tungt i helgen när vi besökte sju McDonals-restauranger på jakt efter Den Gröna Gubben - Shrek.

Det började med att vi (läs: Niclas) i ett svagt ögonblick lovade Max en present om han gick på pottan. (Varken russin- lakrits- eller chokladsåsmetoderna har gett något resultat utöver ett sockerspeedat barn MED blöjor). Han ville ha Den Gröna Gubben - "den som pratar". Och eftersom vi är pålitliga föräldrar var vi ju tvunga att försöka fixa det där träsktrollet.

Efter att ha besökt några McDonaldsrestauranger i diverse centrum utan resultat satsade vi på drive thru-konceptet istället. Men det var samma sak där: inte en enda oooooger. Däremot fick vi en grön Shrek-ballong fastsatt i en pinne på VARJE restaurang. Så efter ett tag var bilen full av ballonger som Max slog i lillebrors huvud medan han maniskt upprepade "Pappppaaa Grrrööööna gubben -han som praaatarr". Det var någonstans där som vi började bli desperata och följande dialog utspelade sig:

McDonaldskillen (sjukt trevlig): Hej och välkommen till McDonalds, det går bra att beställa!
Niclas: Hej...har ni..hmm...den där Shrek-gubben?
Max (från baksätet): Jaaa!! Gröna gubben den som pratar!!
McDonaldskillen (trevlig/förvirrad): Ursäkta?
Niclas: Har ni Shrek-gubben?
McDonaldskillen (superglad): Ja vi har Shrektema på Happy-meal just nu!
Max: GRÖN GUBBE! GRÖN GUBBE!
Niclas: Jaaa men har ni just SHREK-GUBBEN liksom? Bara gubben alltså??
McDonaldskillen: Nej, tyvärr! Vi har bara prinsessan.
Niclas: Är hon grön? (Viskar hoppfullt till mig: "Det kan funka...")
Max: Nej!! Bara Gröna gubben!
McDonaldskillen (glömmer bort att vara mc donaldstrevlig): Va??
Niclas: ÄR HON GRÖN???
McDonaldskillen: Ähh....nää...hon är blå...
Niclas: Faaaaan! Då ska vi inte ha något!
McDonaldskillen: Ni kan få en ballo....

Niclas rivtartade så fort att hamburgarna inne på restaurangen måste smakat bränt gummi.

Idealiska leksaker

Jag och Frida är uppfostrade i sann 70-talsfeministisk anda. Punkt slut. När vi var små fick vi inte ha Barbie eftersom mamma trodde att den supersmala dockan kunde ge oss en osund kroppsuppfattning. Istället fick vi leka med den något rundare Sindy. (Mamma förnekar det här, men det är 100% sant). Pappa var inne på en helt annan linje och gav oss dyra Sindy-tillbehör från USA i form av hästar, hästvagnar och kläder. Så vi hade ett gäng feminist-kapitalist-Sindys som var singlar. Barbie hade ju Ken, men Sindy hade ingen, jag antar att hon var en självständig kvinna. Men vi ville ju leka snusklekar med våra Sindys (tjejer leker ALLTID snusklekar) och till det behövs ju killar. Så min kreativa syster rakade helt enkelt av håret på en av dockorna och klädde på honom/henne de mest manliga kläderna vi hade (knytblus och dambyxor). Så sedan satt vi där och lekte parningslekar mellan en rik shoppingberoende knubbis och en könslös transvestit med bröst och kvinnokläder. Hur sunda ideal ger det om jag får fråga kära mamma?

I have a dream...

...att det ska införas en lag på att leksaker får innehålla högst två lösa delar. Inte sjutusen som nu. Barnen gillar ändå bara en (typ förpackningen) och resten gör skitont att trampa på.

...att Niclas ska vara ensam med två barn i elva timmar. Då, först då, kanske han inser att en "extra timme hit eller dit" visst kan kännas som en ocean av tid.

...jag hade en sjukt stor dammsugare med världens drag i. Den skulle jag dra runt i hela huset och suga upp varenda liten grej jag irriterar mig på. Och sedan när Niclas frågar var hans saker är skulle jag bara svara: "Jaha...den....det trodde jag var skräp så den slängde jag...".

Bröllopsdag!

Idag har vi bröllopsdag och så här såg det ut den där soliga sensommardagen för fyra år sedan:

Ulriksdals slottskapell


Jag fick min ring...


...och Niclas fick sin



Gifta!
alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5107076026081343362" />

Grattismail från syster Frida...

Allra käraste syster! Nu tycker jag att du är så god och berättar sanningen för alla; egentligen är DU storasyster och fyller visst 34 år idag. Men jag älskar dig ändå din ljugapa. Grattis igen önskar din välbevarade syster Frida!
Ps. Sov så gott i din lilla förortsidyll med väskan i sängen inatt annars kanske det kommer väldigt långa armar hela vägen från supertrendiga Birkastan och tar den...ds
Ps2. Har ni åskledare förresten?

Hipp hipp hurra!!!

Jag fyller 29 år idag!! (Inte 34 som Frida sa i morse när hon gratulerade mig...). Så fort jag kommit hem från sjukhuset (Wille är sjuk) så ska jag fira med prinsesstårta. Kolla in min superfina Marc Jacobs-väska som jag fick av underbara Niclas i morse:

TACK!

Tack för en supermysig dag och fina presenter! Här finns fler foton från festen:

http://www.flickr.com/photos/thesvenssons/