Nya bilder på Wille

Här är lite nya bilder på Wilhelm!

Vårpromenad med bröderna Svensson

Igår var vi på vårpromenad i solen. Det var hur mysigt som helst tills pappa Svensson fick en allergichock pga. de blommande björkarna. Pappa Svensson blev arg och sprang hem med hunden Svensson medan mamma Svensson stod ensam kvar med två små-Svenssons...

Vi har varit på Skansen!

I dag (måndagen den 26 mars) begav vi oss till Skansen!

Max äter mellis och väntar på sin kompis Leo.


Till och med sälarna solade...


Björnarna busade...


...och det gjorde Max också!


Wilhelm sov mest...

Vi har skaffat städhjälp

Det är så skönt att få lite hjälp med hushållssysslorna nu när man har två barn. Jag förstår inte alltid vad han säger men det blir iallafall rent och fint. Och det är billigt! En flaska välling om dagen och lite nya leksaker då och då är allt han begär. Vi betalar svart...sschh...

"Va eeee faffa"?

Farfar Janne (nej, det är inte Bill Clinton...) är Maximilians favorit nummer uno och han frågar efter honom ungefär sju miljoner gånger om dagen. Han är än så länge lyckligt omedveten om att det numera även är Willes farfar. För husfridens skull tänker jag låta honom leva i den villfarelsen så länge som möjligt...

Konversation vid frukostbordet

Titti: Visst är det obekvämt att sitta upp och sova med Wille i famnen?
Niclas: Njaaa...det är ju inte som att ligga ner direkt..
Titti: Nej, jag vet. Jag har ju gjort det i tre månader nu.
Niclas: Ja, men jag har liksom dålig teknik också, han halkar liksom hit och dit.
Titti: Ja, jag vet ju som sagt hur det är.
Niclas: Ja, fast efter tre månader borde du ju fått in snitsen...
Titti: Va?
Niclas:...ja så det är nog bäst att du gör det i fortsättningen...
Titti: Men du kan gärna få öva några nätter om du vill.
Niclas: Nää, det är nog bäst för Wille om du gör det. Du som vet hur man gör liksom.
Titti: ???
Niclas: Vad är det för dag i dag förresten?
Titti: Fredag...
Niclas: FREDAG??? Va??
Titti: Ja...
Niclas: Shit, jag var helt säker på att det var torsdag...
Titti: Ehh...
Niclas: Nu ligger jag ju en dag back på jobbet liksom...shit...kanske måste jobba en dag i helgen då...men det är väl okej?

En yrkesarbetande kvinna

Hmm...okej..då var det dags att skriva klart den där intervjun, det är ju ändå deadline i morgon. Det är nämligen väldigt viktigt att förverkliga sig själv som kvinna även om man har barn (varav den ena är tre månader och ständigt sjuk och den andra 2 år och ständigt trotsig). Okej...nu ska vi se...dags att plocka fram kreativiteten...ska bara ge Wille nappen först. Hmm...luktar lite skumt...han kanske äntligen har bajsat (det var nästan en vecka sedan sist..)? Nähä, inte det. Och nappen funkade tydligen inte heller. Sätter igång bandspelaren med den bandade intervjun. Men något är fel, fruktansvärt fel. Personerna på bandet pratar hiskeligt fort, som små smurfar. Hittar en knapp på bandspelaren som sänker hastigheten. Men nu pratar personerna hiskeligt långsamt i stället (ännu långsammare än Kristina Lugn). Försöker tyda vad de säger medan Max skriker att han vill titta på "kossorna". Kossorna är en film som vi filmat med vår digitalkamera. Den kameran var väldigt dyr och Niclas har tappat bort sladden som skickar över filmen in i datorn så nu kan vi inte filma något mer. "Kossorna" är sålunda en väldigt unik och dyr produktion. Jag sätter på "Kossorna" medan jag håller bandspelaren närmare örat. Hmm...omöjligt att försöka tyda vad de säger. Jag får förlita mig på mitt minne istället (som minst sagt fått sig en törn efter tre månaders sömnbrist...). Wille skriker och jag knyter fast honom i fem meter tyg (a´1000 spänn) runt min kropp. Gungar, försöker stoppa in nappen och skriva samtidigt. Funkar inte. Wille vill ha mat. Krånglar oss ur det fem meter långa, dyra tyget och sätter mig i soffan för att amma. Bulten gosar in sig i mitt fem meter långa, numera hundhårstäckta tyg. Upptäcker att "Kossorna" har tagit slut och övergått i ett "Real World"-avsnitt från kejsarsnittet då Wille föddes. Max tittar storögt på TV:n. Jag skyndar fram (fortfarande med Wille fast i bröstet) och försöker få stopp på Motorsågsmassakern på skärmen. Det funkar inte så jag ställer mig framför TV:n i stället för att skymma Max sikt. "Mamma kan inte" säger Max. Ringer Niclas och begär (trots att han sitter i möte) att han ska förklara hur den dyra jävla digitalkameran funkar.
"Jag är dessvärre lite upptagen" säger han med sin värsta business-manager-röst och knäpper av mobilen.
"Vill se kossorna! Vill se kossorna" skriker Max. Wille hugger efter bröstet. Mobilen piper. Bara ett litet sms från min uppdragsgivare som vill påminna om att deadline närmar sig...