Det enda felet med den perfekta maten

- Annan mat, säger min yngsta son och skjuter demonstrativt tallriken åt sidan. Han är snart två år och har ett ytterst begränsat ordförråd. Men när det gäller min matlagning är han tydligen väldigt verbal.
-Bulle? frågar han sedan.
- Nej, inte bulle, svarar jag och förklarar sedan:
- Idag ska vi äta lammfärsbiffar med marinerade linser.
- Nä. Bulle, svarar han med lite mer tryck i rösten.

Som småbarnsmamma har jag inte lyckats värja mig från debatten kring barn, mat och hälsa. Det Dåliga Samvetet kom självklart som ett brev på posten. Plötsligt skulle snabbmakaroner bannlysas, falukorven utrotas och Mamma Scan fördrivas. Förråden tömdes för att åter fyllas med fräscha råvaror och bättre alternativ. Här skulle det lagas mat som ger friska, pigga barn! Och mammor med gott samvete.

Men nu vill barnen alltså inte ens smaka på Den Perfekta Maten.
Jag har lust att skrika:
"Mamma har verkligen ansträngt sig idag! Först letade mamma jättelänge i affären efter massor av konstiga ingredienser med namn som mamma inte ens kan uttala (hur F-N säger man "Psylliumfrön"?). Sen höll mamma på att slå ihjäl sig med alla jättekonstiga köksredskap som behövdes till matlagningen. Det här är nyttigt, har lågt GI och är SUPERGOTT. Mamma är en BRA mamma förstår du."
Men det gör jag självklart inte. Istället lägger jag upp lite mer linser på den lilla plastskeden och håller upp den framför matvägraren.
-Smaka? frågar jag.
-Glass? förhandlar han likt en fullfjädrad innerstadsmäklare.
-Okej, glass efter maten, retirerar jag.
Och då smakar han faktiskt en tugga.

Nåja, åtminstone ett litet steg i rätt riktning. Och som alla småbarnsföräldrar vet så krävs det en hel del övning för att lära sig gå.

Vaken

Tro det eller ej, jag är väckt ur mamma-koman. Nyheter sedan sist:

Jag har börjat jobba igen: www.tittisvensson.se
Jag har sprungit 37 mil (varav två under Stockholm halvmarathon)
Båda barnen har börjat på dagis
Och den största förändringen av alla; jag är relaitvt utsövd (kolla hur pigg jag ser ut):

My son is a supermodel

Gå in på www.cubus.se Klicka på kampanj och 0-1 år. Där är superduperWille och kusinen Belle.

Mammas nya maskin

Jag är världens kaffetant. Jag dricker minst 5 koppar om dagen och kan ändå utan problem både sova middag och somna klockan nio på kvällen (tänk hur trött jag skulle vara UTAN koffein!). Därför har jag köpt en fin fin fin kaffemaskin. Den blänker och gör jättegod espresso. Jag tycker jättemycket om min kaffemaskin och behandlar dem med största respekt. Men dagen efter mitt stora inköp vaknade jag av att Niclas stökade runt i köket och pratade med Wille:

"Kolla här! Pappa ska göra kaffe! Det är inte lätt ska du veta, men pappa är grym. Men oj! Vad hände nu?? Men vad faaaan, jävla skitmaskin! (bank bank bank!)."

Jag sprang nerför trapporna för att mötas av en hemsk syn. Alla knappar på maskinen lyste, ångröret var geggigt och espresson låg utspilld på bänken. Och mitt i misären stod Niclas som någon självutnämnd barista.

Niclas får inte längre befinna sig närmre än 5 meter från min maskin. Men han går ofta och tittar argt på den och mumlar något om "tysk skit". Däremot har han bara bra saker att säga om mina capuccinos.

Någon som har lust att ta en fika någon dag?

Newsflash

Har du någongång sett ett barn i sisådär treårsldern skrika och bråka inne på en affär och tänkt för dig sjäv:
"Åhh herregud! Kan inte folk ha lite koll på sina ungar??? Det är väl bara och uppfostra dem??".

I såfall vill jag informera dig om att NEJ NEJ NEJ det kan man inte.

Men om någon kom på en ny revolutionerande uppfostringsteori skulle de säkert belönas med Nobelspriset. Eller iallafall någon utmärkelse från Mama...

Tekniska bekymmer

Det är grymt svårt att blogga nuförtiden eftersom Wille tycks ha utrustats med en farlighetsradar och utsatt min dator till maintarget. Som en torped kryper han målmedvetet rakt mot min laptop, ställer sig upp och slår med hela handen på tangentbordet. Lite svårt att skriva underhållande inlägg samtidigt...
Just nu sitter han på golvet och leker med en mobiltelefon (obs! inte min nya!). Då och då slänger han en blick mot min fina fina fina dator. Jag tror han smider planer. Bäst att sluta skriva genast.
Over and out.

Stöttande syster

Fin kommentar från underbara storasyster Frida:

Stackars söta lilla syster! Kanske hjälper det lite om jag berättar att jag brukar använda er familj som skolexempel för folk som klagar, men NI FÅR faktiskt tycka att det är jobbigt att ha småbarn. Själv är jag trött, men den s.k Tvåbarnschocken har uteblivit. Precis som Förstabarnschocken gjorde. (Det är förbjudet att säga att det inte är så jobbigt att ha småbarn också). Men jag har fler snubbelgener än vad du har! Älskar dig supermycket! Puss Storasyster