Jag är väl ung...eller?

Jag har alltid varit "den yngsta" i alla sällskap. Som den yngsta har man vissa förmåner, bla. så förväntar sig inte folk lika mycket av en och det är alltså lättare att imponera på dem. Och jag var alltid den där yngsta som hade hunnit göra så mycket trots att jag var så ung. Men nu har det hänt något. Här är några tydliga tecken på att jag faktiskt inte är purung längre

1. Jag har en BARNFLICKA till mina BARN (när hände allt detta???)
2. Vår barnflicka såg chockad/förskräckt/förolämpad ut när jag i förbifarten nämnde något om att vi var ganska jämgamla (hon är 20...).
3. När vår barnflicka berättar om var hon går ut så säger jag: "jaha...det är ju gamla xxx..." (precis som min pappa)
4. Jag har på fullaste allvar varit orolig för att vår barnflicka gått i lågskor mitt i vintern (och ja, jag beskrev dem som just "lågskor" för Niclas)
5. Vår barnflicka verkar inte ett dugg förvånad över att jag som är så ung (?) är gift och har två barn.


Jaja...jag kommer iallafall alltid att vara yngre än min storasyster...